På fredagen drog Manhems schackvecka sin sista suck för den här gången och framför allt gick stormästarturneringens sista rond. Årets upplaga har kännetecknats av stor kampvilja som det har varit en fröjd att följa. Nytt för i år var att vi ordnade turneringen med två dubbelronder, alltså ett hårdare spelprogram. Det hade varit rimligt att åtminstone vissa deltagare hade givit sig själva litet behaglig ledighet genom att spela en och annan snabbremi, men detta har inte skett. Kampviljan har inte avhållit spelarna från ett sympatiskt och vänskapligt uppträdande och trivseln har varit god.

Detta är tredje året som klubbens internationella turnering spelas i form av en schackvecka med en stormästarturnering som flaggskepp. Också denna gång fick två av klubbens egna förmågor tillfälle att mäta sina krafter med riktigt kvalificerat motstånd. En framgång för tävlingen var tveklöst också att den slutade med att Anton Frisk Kockum erövrade en IM-inteckning.

I den nionde ronden var det äntligen ett fåtal spelare som hade motiv för snabba remier. Eduardas Rozentalis spelade vit mot Thomas Henrichs, vars drömmar om den avgörande stormästarinteckningen gick i kras ronden innan. Spelarna enades om delad poäng efter åtta drag, vilket för Rozentalis innebar en säker delad seger.

Lika snabbt, eller noga räknat nio drag, gick det i mötet mellan Anton Frisk Kockum och Jasmin Bejtovic. Att Frisk Kockum var nöjd med den remi som säkrade IM-inteckningen efter två förluster i svit är knappast ägnat att förvåna eller väcka klander, inte heller att Bejtovic stod till tjänst.

Hans Tikkanen spelade Reti mot Mats Welin, som svarade med att genast spela ned sin centrumbonde till d4. När vid erbjöd bondeavbyte i centrum med först e3 och sedan d4 öppnades spelet raskt och den svarta bondekilen och terrängövervikten var ett minne blott. Med brädet vidöppet uppstod möjligheter till pjäshot och den vägen försvann ett par pjäser från brädet; dess värre för Mats eliminerades ett par svarta bönder i samma veva också. En tredje bonde gick samma väg och strax gav Mats slaget förlorat.

Tomi Nybäck spelade Engelskt mot Emanuel Berg och offrade ganska snart bonden på c4, självaste engelskbonden. Finländaren hann göra ett par extra drag medan Bergs dam drog sig tillbaka till tryggheten bland de egna pjäserna. Nybäck, på skarpt humör, följde upp detta med ett springaroffer på d5 som öppnade kungslinjen. Berg gav prompt tillbaka pjäsen och spelade vidare med bonde över och hade nog inget emot att partiet gick in i en slagväxlingsfas som ledde till att allt försvann utom damerna. Berg avancerade i centrum med sin fribonde där och stod bra. Ändå fick partiet ett litet snöpligt slut när svensken efter ett par damschackar fick tillfälle att hota en vital vit bonde. I det läget stod både vits kung och dam så illa till att ingen av dem kunde gardera bonden. Ställd inför detta gav Nybäck upp partiet.

Victor Nithander spelade Engelskt mot Daniel Semcesen, som ställde upp sig mot den vita bonden på e4. Den lät Victor motståndaren slå och följde upp med kvalitetsoffer som också fortsatte till dambyte. Med kvalitet under lyckades Victor snöra på Semcesen en tvångströja med bindning av en springare på diagonalen mot kungen som bärande tema. Svart sprattlade och kämpade, men efter ett tiotal drag kunde Victor ta tillbaka kvaliteten – men med bindningen i behåll. Svarts pjäser, uppbundna av spiken, hade svårt att hinna runt och gardera sina bönder. Till sist föll en bonde med en till på väg åt samma håll och då sträckte Semcesen fram kardan.

Slutställning: Emanuel Berg 6, Eduardas Rozentalis 6, Hans Tikkanen 5½, Thomas Henrichs 5½, Tomi Nybäck 4½, Anton Frisk Kockum 4½, Victor Nithander 4½, Daniel Semcesen 4, Jasmin Bejtovic 3 samt Mats Welin 1½ poäng.

Turneringstabell för stormästarturneringen hittar du här.
Partierna från stormästarturneringen och Elo-turneringen hittar du här.

Börjar stormästarna vakna till liv? Den frågan kan man med fog ställa sig sedan de fyra stormästarna i startfältet i den sjunde ronden bärgat 3½ poäng. Både Tomi Nybäck och Hans Tikkanen skördade sina första segrar, och Eduardas Rozentalis, som fortfarande är obesegrad, tog sin andra vinst. Tyske IM Thomas Henrichs behöver vid det här laget 1½ på de två sista ronderna för att ta sin stormästarinteckning. Anton Frisk Kockum fick inregistrera ett streck i räkningen när han förlorade mot Hans Tikkanen, men en remi på två ronder är fortfarande nog för IM-inteckningen.

Tomi Nybäck spelade vit mot Mats Welin och bjöd upp till Katalanskt. Finländaren centraliserade sina pjäser och lyckades med konsten att för varje pjäsbyte få de återstående pjäserna i mer aggressiva positioner. I tjugofjärde draget var tiden mogen för ett tornoffer mot manhemitens kungsställning och efter detta låg Mats´ ställning i ruiner.

Victor Nithander spelade Engelskt mot Thomas Henrichs och lät sina kungsflygelbönder rulla fram i långsamt och majestätiskt tempo. Men innan de hunnit fram fann tysken tiden mogen för ett öppnande av damflygeln, där han fick spel mot Victors ensamma b-bonde. Victor strävade oförtrutet framåt på kungsflygeln, men utan att på något vis komma fram och rätt var det var så föll den svaga b-bonden för honom. Med det bondevinnande tornet på b2 som avstamp gick nu finländaren till motangrepp och snart var Victors pjäser stadda i full reträtt. När vit hissade kapitulationsflagg stod de svarta kungsflygelbönderna fortfarande på sina utgångsfält.

Daniel Semcesen spelade svart mot Emanuel Berg och försvarade sig med Ryskt. Både spelarna valde att staga upp sitt eget centrum med c-bonden snarare än att angripa motståndarens. Både tornparen byttes av på den öppna e-linjen och kvar fanns dam och två lätta på var sida. Berg bröt upp centrum och försökte få grepp på Semcesens kung, men den var ganska hal. I stället kunde svart aktivera sin dam och ta ut remischackar.

Eduardas Rozentalis spelade c3-varianten mot Jasmin Bejtovics sicilianska försvar och gav tidigt bosniern en isolerad dambonde. Blockadfältet d4 utgjorde en god utgångspunkt för fortsatt initiativ. När man kommit in dubbelt tornslutspel föll äntligen d-bonden. Litauern visade god slutspelsteknik när han förde hem tornslutspelet med merbonde utan att släppa till motchanser.

Anton Frisk Kockum spelade Nimzoindiskt mot Hans Tikkanen och centrum kom att upptas av bondeparet d4 mot d5 och öppna linjer på c och e. Via pjäsbyte på e6 kunde Tikkanen ge sin motståndare en försvagad bondeställning och efter manövrerande där svart sökte aktivitet mot kungsflygeln föll till slut  en bonde för honom. Vid övergång till tornslutspel kunde Tikkanen ta en andra bonde och resten var en tekniksak.

Ställningen efter sju ronder: Thomas Henrichs 5, Eduardas Rozentalis 4½, Anton Frisk Kockum och 4, Emanuel Berg, Victor Nithander och, Jasmin Bejtovic , Tomi Nybäck, Daniel Semcesen och Hans Tikkanen 2½ samt Mats Welin 1½ poäng.

Turneringstabell för stormästarturneringen hittar du här.
Partierna från stormästarturneringen och Elo-turneringen hittar du här.

Stormästarturneringens femte rond blev sinnebilden av en kamprond, med inget parti kortare än 46 drag. Här var det inget tal om att spara krafter inför onsdagens dubbelrond! I tabellställningen ligger spelarna snyggt grupperade parvis och i ledningen har Anton Frisk Kockum fått sällskap av trögt startande men idogt spurtande Thomas Henrichs.

I mötet mellan Tomi Nybäck och Anton Frisk Kockum spelade den senare som svart Bogoindiskt och efter bytet av svartlöparen mot springaren öppnades d-linjen samtidigt som damflygelbönderna intog låst läge. Svart expanderade i centrum med e6-e5-e4, vilket finländaren försökte motverka genom att ställa upp ett latent matthot längs långa diagonalen mot g7. För att slippa den tvångströjan tillät Frisk Kockum dambyte på e5 och spelarna gick in i slutspel TTLS på var sida och med tornlinjen i vits hand. Den utnyttjade han till att tränga in i svarts ställning, men samtidigt sökte svart hota bort den vita springare som hämmade svarts spel från sin framskjutna position på f5. Följden blev pjäsbyte av f5 mot Lb7 och bibehållen materiell jämvikt. Medan vit var inne och grejade med sitt torn på damflygeln snodde svart åt sig tornlinjen. En bondekapplöpning uppstod med två fribönder på var sida, men båda sidor hade försvarsresurser nog för att stämma i bäcken och partiets svallvågor stillnade till ett fredsslut.

Eduardas Rozentalis spelade Tarrasch med Ld3 mot Hans Tikkanens franska öppning. De vita damflygelbönderna slängdes på initiativets offereld och litauern kunde glädja sig åt ett torn på sjunde raden. Med hot om avbyten kunde Tikkanen dock aktivera sina pjäser och sätta fart på sin merbonde, den avlägsna a-bonden. Avbyten av de tunga följde och a-bonden kunde leta sig ned till andra raden, men där var den dåligt understödd och mot vits försvarsplan att marschera över med kungen från f1 och ta bonden fanns inget giftigt vis att förstärka svarts spel. Remi i femtio drag.

Emanuel Berg spelade vit mot Mats Welin och valde anrika Italienskt, giuoco piano som det så vackert heter. Spelet antog sluten karaktär där spelarnas hästar siktade in sig på fälten på f4 respektive f5 och efter löparbyte mot springare fick vit fram sin e-bonde till fältet f5. Den asymmetriska bondeställningen och aktiva pjäser på båda sidor skapade spännande spel och med bibehållen jämvikt fördes spelet vidare in i slutspel med torn och lätt på var sida. Svart hade en central fribonde och vid två förbundna på a och b. Vits bönder var inte särskilt startsnabba och svarts kungsaktivering i centrum var fullt tillräckligt för att säkra delad poäng.

Victor Nithander spelade Engelskt mot Jasmin Bejtovic, som tidigt expanderade i centrum med c5-d5. Bejtovic valde att spela med bondekil och spelade fram d5-d4, vilket gav terräng men också vita fält på c4 och e4. Bosniern ställde upp sig för, och genomförde, löparbyte på vita diagonalen. Victor sökte motspel mot svarts svaga bonde på b6, men till priset av att hans egen kungsställning slogs sönder genom ett pjäsbyte som fjärmade kungens bondeskydd på g-linjen. Det tycks som om Bejtovic i detta läge, med Victors pjäser och framför allt dam borta på damflygeln glufsande b-bonde hade möjlighet till ett blixtangrepp med dam, torn och springare som inte hade slutat väl för manhemiten. Begreppet ”förgiftad bonde” föreslår sig självt, men det antyder förekomsten av en fällutläggare som vet hur fällan skall slå igen, och i det här fallet deplacerade svart en springare för att i stället efter något drag gå med på dambyte och slutspelet var ett faktum; ett faktum där vit etablerade aktivt spel med TSK, vilket var vad som fanns kvar på brädet. Ganska snart blev vits pjässpel så besvärligt att svart fick betala med en springare för att lösgöra sig. Svart sprattlade några drag men måste snart ge sig när hans bönder tog slut.

Thomas Henrichs har efter en inledande förlust fått luft under vingarna och ställdes som vit mot Daniel Semcesen. Spanskt blev öppningen, som Semcesen bemötte med Sf6 jämte Lc5. Dambytet var nästan omedelbums ett faktum och en ädel kamp vidtog med öppen e-linje, två torn och tre lätta pjäser vardera. Genom aktivt spel kunde tysken locka fram svagheter i form av en dubbel svart centrumbonde och i form av en isolerad svart kantbonde. Massagen av dessa pågick ett bra tag, men svart höll stånd. Då prövade Henrichs en ny metod att komma framåt, nämligen att omvandla de svarta svagheterna till aktivt spel med löpare och kung genom avbyten. Semcesen försvarade sig segt, men efter åttio drag hade den tyska strategin krönts med framgång när en svart löpare blev dominerad och gick förlorad.

Ställningen efter fem ronder: Anton Frisk Kockum och Thomas Henrichs 3½, Emanuel Berg och Eduardas Rozentalis 3, Victor Nithander och Hans Tikkanen 2½, Jasmin Bejtovic  och Tomi Nybäck 2  samt Daniel Semcesen och Mats Welin 1½ poäng.

Turneringstabell för stormästarturneringen hittar du här.
Partierna från stormästarturneringen och Elo-turneringen hittar du här.