Schacksällskapet Manhem

Börjar stormästarna vakna till liv? Den frågan kan man med fog ställa sig sedan de fyra stormästarna i startfältet i den sjunde ronden bärgat 3½ poäng. Både Tomi Nybäck och Hans Tikkanen skördade sina första segrar, och Eduardas Rozentalis, som fortfarande är obesegrad, tog sin andra vinst. Tyske IM Thomas Henrichs behöver vid det här laget 1½ på de två sista ronderna för att ta sin stormästarinteckning. Anton Frisk Kockum fick inregistrera ett streck i räkningen när han förlorade mot Hans Tikkanen, men en remi på två ronder är fortfarande nog för IM-inteckningen.

Tomi Nybäck spelade vit mot Mats Welin och bjöd upp till Katalanskt. Finländaren centraliserade sina pjäser och lyckades med konsten att för varje pjäsbyte få de återstående pjäserna i mer aggressiva positioner. I tjugofjärde draget var tiden mogen för ett tornoffer mot manhemitens kungsställning och efter detta låg Mats´ ställning i ruiner.

Victor Nithander spelade Engelskt mot Thomas Henrichs och lät sina kungsflygelbönder rulla fram i långsamt och majestätiskt tempo. Men innan de hunnit fram fann tysken tiden mogen för ett öppnande av damflygeln, där han fick spel mot Victors ensamma b-bonde. Victor strävade oförtrutet framåt på kungsflygeln, men utan att på något vis komma fram och rätt var det var så föll den svaga b-bonden för honom. Med det bondevinnande tornet på b2 som avstamp gick nu finländaren till motangrepp och snart var Victors pjäser stadda i full reträtt. När vit hissade kapitulationsflagg stod de svarta kungsflygelbönderna fortfarande på sina utgångsfält.

Daniel Semcesen spelade svart mot Emanuel Berg och försvarade sig med Ryskt. Både spelarna valde att staga upp sitt eget centrum med c-bonden snarare än att angripa motståndarens. Både tornparen byttes av på den öppna e-linjen och kvar fanns dam och två lätta på var sida. Berg bröt upp centrum och försökte få grepp på Semcesens kung, men den var ganska hal. I stället kunde svart aktivera sin dam och ta ut remischackar.

Eduardas Rozentalis spelade c3-varianten mot Jasmin Bejtovics sicilianska försvar och gav tidigt bosniern en isolerad dambonde. Blockadfältet d4 utgjorde en god utgångspunkt för fortsatt initiativ. När man kommit in dubbelt tornslutspel föll äntligen d-bonden. Litauern visade god slutspelsteknik när han förde hem tornslutspelet med merbonde utan att släppa till motchanser.

Anton Frisk Kockum spelade Nimzoindiskt mot Hans Tikkanen och centrum kom att upptas av bondeparet d4 mot d5 och öppna linjer på c och e. Via pjäsbyte på e6 kunde Tikkanen ge sin motståndare en försvagad bondeställning och efter manövrerande där svart sökte aktivitet mot kungsflygeln föll till slut  en bonde för honom. Vid övergång till tornslutspel kunde Tikkanen ta en andra bonde och resten var en tekniksak.

Ställningen efter sju ronder: Thomas Henrichs 5, Eduardas Rozentalis 4½, Anton Frisk Kockum och 4, Emanuel Berg, Victor Nithander och, Jasmin Bejtovic , Tomi Nybäck, Daniel Semcesen och Hans Tikkanen 2½ samt Mats Welin 1½ poäng.

Turneringstabell för stormästarturneringen hittar du här.
Partierna från stormästarturneringen och Elo-turneringen hittar du här.

Stormästarturneringens femte rond blev sinnebilden av en kamprond, med inget parti kortare än 46 drag. Här var det inget tal om att spara krafter inför onsdagens dubbelrond! I tabellställningen ligger spelarna snyggt grupperade parvis och i ledningen har Anton Frisk Kockum fått sällskap av trögt startande men idogt spurtande Thomas Henrichs.

I mötet mellan Tomi Nybäck och Anton Frisk Kockum spelade den senare som svart Bogoindiskt och efter bytet av svartlöparen mot springaren öppnades d-linjen samtidigt som damflygelbönderna intog låst läge. Svart expanderade i centrum med e6-e5-e4, vilket finländaren försökte motverka genom att ställa upp ett latent matthot längs långa diagonalen mot g7. För att slippa den tvångströjan tillät Frisk Kockum dambyte på e5 och spelarna gick in i slutspel TTLS på var sida och med tornlinjen i vits hand. Den utnyttjade han till att tränga in i svarts ställning, men samtidigt sökte svart hota bort den vita springare som hämmade svarts spel från sin framskjutna position på f5. Följden blev pjäsbyte av f5 mot Lb7 och bibehållen materiell jämvikt. Medan vit var inne och grejade med sitt torn på damflygeln snodde svart åt sig tornlinjen. En bondekapplöpning uppstod med två fribönder på var sida, men båda sidor hade försvarsresurser nog för att stämma i bäcken och partiets svallvågor stillnade till ett fredsslut.

Eduardas Rozentalis spelade Tarrasch med Ld3 mot Hans Tikkanens franska öppning. De vita damflygelbönderna slängdes på initiativets offereld och litauern kunde glädja sig åt ett torn på sjunde raden. Med hot om avbyten kunde Tikkanen dock aktivera sina pjäser och sätta fart på sin merbonde, den avlägsna a-bonden. Avbyten av de tunga följde och a-bonden kunde leta sig ned till andra raden, men där var den dåligt understödd och mot vits försvarsplan att marschera över med kungen från f1 och ta bonden fanns inget giftigt vis att förstärka svarts spel. Remi i femtio drag.

Emanuel Berg spelade vit mot Mats Welin och valde anrika Italienskt, giuoco piano som det så vackert heter. Spelet antog sluten karaktär där spelarnas hästar siktade in sig på fälten på f4 respektive f5 och efter löparbyte mot springare fick vit fram sin e-bonde till fältet f5. Den asymmetriska bondeställningen och aktiva pjäser på båda sidor skapade spännande spel och med bibehållen jämvikt fördes spelet vidare in i slutspel med torn och lätt på var sida. Svart hade en central fribonde och vid två förbundna på a och b. Vits bönder var inte särskilt startsnabba och svarts kungsaktivering i centrum var fullt tillräckligt för att säkra delad poäng.

Victor Nithander spelade Engelskt mot Jasmin Bejtovic, som tidigt expanderade i centrum med c5-d5. Bejtovic valde att spela med bondekil och spelade fram d5-d4, vilket gav terräng men också vita fält på c4 och e4. Bosniern ställde upp sig för, och genomförde, löparbyte på vita diagonalen. Victor sökte motspel mot svarts svaga bonde på b6, men till priset av att hans egen kungsställning slogs sönder genom ett pjäsbyte som fjärmade kungens bondeskydd på g-linjen. Det tycks som om Bejtovic i detta läge, med Victors pjäser och framför allt dam borta på damflygeln glufsande b-bonde hade möjlighet till ett blixtangrepp med dam, torn och springare som inte hade slutat väl för manhemiten. Begreppet ”förgiftad bonde” föreslår sig självt, men det antyder förekomsten av en fällutläggare som vet hur fällan skall slå igen, och i det här fallet deplacerade svart en springare för att i stället efter något drag gå med på dambyte och slutspelet var ett faktum; ett faktum där vit etablerade aktivt spel med TSK, vilket var vad som fanns kvar på brädet. Ganska snart blev vits pjässpel så besvärligt att svart fick betala med en springare för att lösgöra sig. Svart sprattlade några drag men måste snart ge sig när hans bönder tog slut.

Thomas Henrichs har efter en inledande förlust fått luft under vingarna och ställdes som vit mot Daniel Semcesen. Spanskt blev öppningen, som Semcesen bemötte med Sf6 jämte Lc5. Dambytet var nästan omedelbums ett faktum och en ädel kamp vidtog med öppen e-linje, två torn och tre lätta pjäser vardera. Genom aktivt spel kunde tysken locka fram svagheter i form av en dubbel svart centrumbonde och i form av en isolerad svart kantbonde. Massagen av dessa pågick ett bra tag, men svart höll stånd. Då prövade Henrichs en ny metod att komma framåt, nämligen att omvandla de svarta svagheterna till aktivt spel med löpare och kung genom avbyten. Semcesen försvarade sig segt, men efter åttio drag hade den tyska strategin krönts med framgång när en svart löpare blev dominerad och gick förlorad.

Ställningen efter fem ronder: Anton Frisk Kockum och Thomas Henrichs 3½, Emanuel Berg och Eduardas Rozentalis 3, Victor Nithander och Hans Tikkanen 2½, Jasmin Bejtovic  och Tomi Nybäck 2  samt Daniel Semcesen och Mats Welin 1½ poäng.

Turneringstabell för stormästarturneringen hittar du här.
Partierna från stormästarturneringen och Elo-turneringen hittar du här.

Den sjätte ronden bjöd också den på hård kamp vid alla bord. Ingen av tätmännen vann sitt parti, medan däremot Victor Nithander via vinst i manhemderbyt med Mats Welin anslöt till tätgruppen, en halvpoäng bakom ledande Henrichs och Frisk Kockum. Man kan notera att tyske Thomas Henrichs har vittring på stormästarinteckning i det han behöver 2½ poäng utöver de fyra han har för att nå det målet. För Anton Frisk Kockum ligger IM-normen på 4½ poäng och steget dit är alltså ytterligare en halva. Efter sex ronder behöver Victor Nithander ytterligare 2½ poäng till sin första stormästarinteckning.

Victor Nithander spelade Jugoslaviskt mot Mats Welin och kunde ganska snabbt tillskansa sig en merbonde via skenoffer i centrum jämte damschack på h4. Har man inte sett det någon gång tidigare? I tillägg till merbonde hade Victor ett starkt löparpar och det är inte att förvånas över att Mats via taktiska förvecklingar försökte vinna tillbaka material när tillfälle tycktes erbjuda sig. Nu var det erbjudandet bara skenbart och Victor kunde säkert ratta in en pjäsvinst i stället.

Jasmin Bejtovic spelade Skotskt mot Tomi Nybäck, som flankutvecklade sin damlöpare och följde upp med framstöten d7-d5. Centrum öppnades raskt och Nybäck bekämpade motståndaren med dynamiska medel innan spelet gick in i en stiltjefas med svart merbonde och dubbla torn plus springare på var sida. Bejtovic  kunde belägra den svagaste svarta bonden och genom en dragupprepning leddes partiet in i remifållan.

Anton Frisk Kockum spelade dambondespel mot Eduardas Rozentalis och fick emot sig d7-d6 och Lg4. Via dragomkastning letade sig partiet in i en engelsk uppställning. Litauern kunde gripa ett lätt initiativ som han tog med sig in i slutspel med torn och springare. Med en bonde belägrad och ställd inför sitt fall kunde Frisk Kockum gå till en sorts motangrepp med en följd av sidschackar med tornet som mynnade ut i tornbyte. Med allt material samlat på kungsflygeln kunde inte svart etablera en försvarsställning när kungen var ute på äventyr och den vita springaren gick till anfall, När i stort sett samtliga bönder vandrat vidare till böndernas himmel beseglades fredsslutet.

Thomas Henrichs spelade vit mot Emanuel Berg i något slags Dam- eller möjligen Bogoindiskt. Berg ställde upp sig med en bondemur c6-d5-d6-f5 i centrum och med hjälp av något pjäsavbyte gled spelet in i en, för att använda en fackterm, ytterst knôkig ställning där efter trettiofem drag samtliga bondekedjor stod inkilade i varandra över nästan hela brädet – blott längs h-linjen fanns en lucka in och den lade tysken beslag på. Tornen kunde bytas av den vägen, men utan att någon vidare blotta stod att finns och efter femtiofem drag hade spelarna insett ställningens begränsningar och hissade fredsflagg.

Larsens spelöppning blev valet när Daniel Semcesen som vit ställdes mot Hans Tikkanen. Tikkanen monterade upp en fin bondevägg i centrum som dock stoppades upp av en vit spärr i form av en bonde på e4. Tikkanen sökte skapa spel på linjerna mot vits långa rockadställning och gav en, sedan två och slutligen tre bönder för den goda sakens skull. Uppföljningen kom i form av att svart släppte ett torn för att komma in på vits första rad med dam och torn. Där tog de tillbaka en lätt pjäs för att sedan jaga ut vits kung, som måste ta skydd på framsidan av bondeskyddet. Väl där stod den dock ganska skyddad mot ytterligare överfall och med kvalitet under och en inte helt säker egen kung såg sig Tikkanen tvingad till fortsatta angreppsförsök och efter ytterligare förvecklingar var materialunderläget fastställt till en springare i det avslutande damslutspelet. Semcesen manövrerade sin kung i säkerhet varefter Tikkanen gav slaget förlorat när hans sista bonde föll. En riktig holmgång!

Ställningen efter sex ronder: Anton Frisk Kockum och Thomas Henrichs 4, Emanuel Berg, Victor Nithander och Eduardas Rozentalis 3½, Jasmin Bejtovic , Tomi Nybäck, Daniel Semcesen och Hans Tikkanen 2½ samt Mats Welin 1½ poäng.

Turneringstabell för stormästarturneringen hittar du här.
Partierna från stormästarturneringen och Elo-turneringen hittar du här.