Kan man måhända likna genomförandet av en schackturnering vid en människas livslopp? I så fall inträffar dess middagshöjd vid femte ronden, varefter man skulle kunna vänta sig att kraften gradvis sinar. Man skulle t.ex. kunna gissa att den åttonde ronden förde med sig tre snabba remier och kanske någon vinst där det glimmar till litet grand. Så blev dagens spel och med en rond kvar att spela toppar Vesterbæk Pedersen på 6, följd av Kyndel Pedersen på 5½ och Bengt Svensson och Rauan på 4½ poäng. Resultat:
|
Christian Kyndel Pedersen |
Nicolai Vesterbæk Pedersen |
remis |
|
Thomas Rendle |
Atle Grønn |
remis |
|
Bengt Svensson |
Philip Landgren |
remis |
|
Rauan Sagit |
Joel Åkesson |
1 – 0 |
|
Karl Johan Moberg |
Victor Nithander |
remis |
Man har svårt att föreställa sig ett mera upplagt läge för en snabb remi än det i dagens danskderby. Kyndel Pedersen spelade vit och behövde 1 poäng av två för att nå IM-normen, medan Vesterbæk Pedersen var svart och ledde med en halva. Den förre spelade Spanskt och den senare valde som tidigare i turneringen Berlinerförsvaret. Efter drygt femton drag och dambyte hade lågoddsaren gått in.
Thomas Rendle spelade sin vana trogen Lb5 mot Sicilianskt, denna gång mot Atle Grønn. Efter tretton drag föreslog han delad poäng till norrmannens gillande.
Philip svarade med Neo-Archangelsk mot Bengt Svenssons spanjor. Efter ett mindre vanligt skenoffer på e5 från kamratenspelaren försvann centrumbönderna från brädet och ganska tidigt enades spelarna om remis.
Joel valde Fransk Winawer mot Rauan, som undvek det tematiska löpar-springar-bytet på c3 genom tidigt Se2. Joel ådrog sig tidigt svagheter på de svarta fälten och när kungen blev fast i centrum utnyttjade Rauan tillfället att med ett springaroffer slita sönder skyddet för majestätet. Efter ett veritabelt gatlopp ändades den svarta kungens liv på e3. Sportsligt nog lät Joel sin unge motståndare utföra matten.
Karl Johan spelade vit mot Victor i den klassiska varianten av Kungsindiskt. Centrum blev låst och Victor fick tidigt byta av svartlöparna, men i gengäld hade vit terrängfördel. Karl Johan offrade en kvalitet och fick två bönder för den, men resultatet blev en låst ställning där det var svårt för någondera parten att komma vidare. När fyrtiodragskontrollen var avklarad delades poängen därför broderligt.