Spiltan & Pelaro: klar seger för Vesterbæk Pedersen

I motsats till vad kanske vissa hade väntat sig bjöd slutronden roligt nog på full kamp vid samtliga bräden. Det var som ville spelarna tömma ut sina sista krafter i en monumental slutansträngning. Överlägsen turneringssegrare blev som väntat Nicolai Vesterbæk Pedersen på 7 före Christian Kyndel Pedersen 5½, Bengt Svensson 5, Atle Grønn, Joel Åkesson, Rauan Sagit och Victor Nithander 4½, Thomas Rendle 3½ samt Philip Landgren och Karl Johan Moberg 3 poäng. Resultat:

Victor Nithander

Bengt Svensson

remis

Atle Grønn

Rauan Sagit

1 – 0

Philip Landgren

Thomas Rendle

0 – 1

Nicolai Vesterbæk Pedersen

Karl Johan Moberg

1 – 0

Joel Åkesson

Christian Kyndel Pedersen

1 – 0

Mellan Victor och Bengt Svensson uppstod en livlig teorivariant, när den senare försvarade sig med Najdorfvarianten i Sicilianskt. Manhemiten offrade bonde men fick tillbaka den med övergång i ett slutspel eller kanske snarare mittspel utan damer. Via ett springarutfall fick Victor en kvalitet, men kamratenspelarens lätta pjäser var pigga som mörtar och mot slutet av dragserien uppkom en dragupprepning som mynnade ut i remi.

Rauan valde som svart Tarraschvarianten mot Atle Grønn i en dragomkastad Damgambit. Ganska snart hade han den typiska isolerade bonden på d5, som efter en kanske tveksam springarmanöver blev svag. Rauan blev dock inte svaret skyldig utan gav damen för torn, lätt pjäs och aktivitet som emellertid visade sig vara av övergående karaktär. Ganska snart hade spelet förenklats till ett slutspel med dam och bonde mot torn och löpare där norrmannen hade en central fribonde på d-linjen. Gradvis kom Rauan allt mer passivt och när till slut bonden bröt fram över d6 var det dags att kapitulera.

Thomas Rendle försvarade sig med Iljin-Genevskij-varianten i Holländskt mot Philip. Britten fick en efterbliven bonde på d6 i behov av vård men i gengäld aktiva pjäser. Den aktiviteten tog han med sig in i ett slutspel med TL på var sida, där han lyckades omvandla den till en merbonde. Spelarna hade två mot två på kungsflygeln och en ensam fri a-bonde för britten; det såg inte lättvunnet ut, men rätt var det var befann sig den svarta kungen på mitten av brädet och kom till bondens undsättning utan att vit hade hunnit skapa motchanser på andra kanten. Vid sextiodragsstrecket gav Philip slaget förlorat.

Turneringsledaren Nicolai Vesterbæk Pedersen spelade vit mot Karl Johan i någon sorts Grünfeldartad spelöppningsvariant. Dansken fick löparparet, som med det fixerade centrum som uppstod dock inte var någon omedelbar fördel. Kalle ställde upp sina pjäser till angrepp mot vits framskjutna bonde på d5, samtidigt som båda sidor grubblade för glatta livet; efter femton spelade drag och alltså tjugofem kvar till tidskontrollen hade båda spelarna blott trettio minuter kvar. I en ställning med DTT och olikfärgade löpare stod Vesterbæk Pedersen aktivare, men båda klarade tidsnöden utan allvarligare lakuner. Tack vare en stark anfallslöpare på d5 var det dansken som hade chanserna och när Karl Johan gick fram med bönderna skapades ytterligare luckor att hålla ett öga på. I sjätte speltimmen trängde Vesterbæk Pedersen in med damen och i andra tidsnöden kunde inte Karl Johan hålla ihop ställningen.

Trots gårdagens svidande förlust signalerade Joel tidigt kamplust genom att i mötet med Christian Kyndel Pedersen välja Trompowsky. Dansken försökte med ett remianbud efter nio drag – en halv poäng saknades ju för IM-inteckningen – men fick nobben och i stället uppstod en laddad ställning med rockad åt olika håll. Båda spelarna öste på med bondestorm, men Joel var klart snabbast ur startblocken och kunde snart gripa initiativet. Kyndel Pedersen försvarade sig med näbbar och klor och kunde hålla ihop ställningen mot angreppet framåt. Då prövade Joel en kringgående manöver med en springare som via kungsflygeln tog sig in i svarts ställning. Dansken gav en kvalitet för den och försökte blåsa liv i sitt sedan länge avstannade angrepp på kungsflygeln. Joel var dock snabb med att kasta över torn och dam i försvaret och kunde kväsa det svarta försöket. Med IM-inteckningen som morot fortsatte Kyndel Pedersen att försvara sig segt och efter avbyten kom man in ett slutspel med två bönder var på damflygeln. När det sista springarparet byttes så att torn stod mot löpare började dock svarts försvarsresurser sina allt mer och efter nära åttio drag släcktes den danska IM-drömmen för den här gången.