Den sjunde ronden blev den hittills snabbaste med samtliga partier avslutade efter dryga tre och en halv timmar. Efter att han tillfogat Rauan dennes första förlust ser det ut som om Vesterbæk Pedersen styr mot turneringsseger (5½) och som om Kyndel Pedersens (5) grepp om IM-inteckningen hårdnar. Bakom dessa ligger närmast Bengt Svensson på 4 poäng. Resultat:
|
Victor Nithander |
Christian Kyndel Pedersen |
remis |
|
Karl Johan Moberg |
Bengt Svensson |
remis |
|
Joel Åkesson |
Thomas Rendle |
1 – 0 |
|
Nicolai Vesterbæk Pedersen |
Rauan Sagit |
1 – 0 |
|
Atle Grønn |
Philip Landgren |
remis |
Christian Kyndel Pedersen försvarade sig med Najdorfvarianten i Sicilianskt mot Victor, som slog av ett par pjäser på c6 och f6 och gav dansken en talrik bondefalang i centrum till skydd för kungen. Det såg ut som upplagt för en spännande kamp, men efter femton drag bjöd Kyndel Pedersen remi enligt principen ”en halva närmare IM-titeln” och Victor var med på noterna.
Karl Johan spelade Damgambit och Bengt Svensson bemötte det med att anta och gå in i den ålderdomliga 3.- a6-varianten. Vit var kvick att angripa den svarta bondekedjan och fick omgående tillbaka bonden. Efter femtontalet drag hade ställningen förflackats till att spelarna hade var sin symmetrisk bondekedja från h till d, men man kunde ändå skönja en liten fördel för vit i form av springare mot dålig svart vitlöpare. Med tilltagande tidspress var dock Karl Johan nöjd med remi och efter 23 drag signerades fredsfördraget.
Thomas Rendle ställde upp sig bakom en holländsk stenmur mot Joel, som valde figurspel snarare än att utmana med bondeframstötar. Efter att svartlöparna bytts av satt engelsmannen kvar med en vitlöpare som med fem egna bönder på samma färg hade att spela en statistroll. Joels svartfältsstrategi kröntes med fullständig framgång när han i samband med dambyte kunde tränga in över a-linjen med det enda återstående tornet. De lamslagna svarta pjäserna hade endast enstaka rutor att gå till och när Rendle vid fyrtiodragskontrollen stod inför materielförlust hade han fått nog.
Det tog i dag exakt elva drag innan Rauan som svart offrat bonde i toppmötet med Nicolai Vesterbæk Pedersen, detta i en nimzoindier. Han angrep ettrigt vits bondekedja a3-b4-c5 med framstöten a7-a5 och skickade också in den egna damen på kommandouppdrag att rota omkring efter bästa förmåga på den vita damflygeln. En dragupprepning skymtade, men Vesterbæk Pedersen valde att offra tillbaka merbonden och satsa på sitt bättre figurspel och möjligheten att skapa en fribonde på damflygeln. Danskens merbonde återuppstod och med två förbundna fribönder på b och c stod han på positionell vinst. Rauan gjorde sitt yttersta att skapa motchanser, men det svarta motspelet inskränkte sig i realiteten till endragshot. När Vesterbæk Pedersen efter avklarad tidskontroll framtvingade dambyte fann Rauan för gott att sträcka vapen.
Atle Grønn spelade Skotskt, vilket Philip bemötte med 4.- Sf6. Vit spelar ofta på att en framskjuten bonde på e5 skall hålla tillbaka svarts spel, men Philip skrev ut en radikal medicin mot detta och gav en pjäs för att bräcka upp e-linjen mot vits kung. Snart därpå fläkte svart upp också d-linjen och efter tjugo drag var den vita kungen kvar i centrum, utsatt för en massiv artilleribeskjutning från två torn och två löpare och utan annan sköld än en vitlöpare och en skälvande f-bonde. Philip tryckte in ett dubbelt kvalitetsoffer varpå den vita kungen måste fly ut på brädet. Nu tröt dock tiden och utan utvilade trupper att kasta in såg sig Philip nödd att ta ut remischackar.