Efter gårdagens djuriska kamp visade sig spelarna i dag något mer mänskliga. Två snabbremier, två pjäsoffer och en bortsättning enligt skolboken fick publiken se och nu är de båda danskarna loss! Vesterbæk Pedersen och Kyndel Pedersen delar ledningen på 4½ poäng före Rauan och Bengt Svensson på 3½. Det kan nämnas att IM-normen ligger på 6 poäng och att Christian Kyndel Pedersen nu har slagläge för att ta sin tredje och avgörande inteckning. Resultat:
|
Philip Landgren |
Joel Åkesson |
remis |
|
Bengt Svensson |
Atle Grønn |
1 – 0 |
|
Thomas Rendle |
Nicolai Vesterbæk Pedersen |
remis |
|
Christian Kyndel Pedersen |
Karl Johan Moberg |
1 – 0 |
|
Rauan Sagit |
Victor Nithander |
remis |
Första paret ut var Philip och Joel. I Panovangreppet avvecklade man snabbt till ett teoretiskt känt slutspel där ingendera ville fördjupa sina kunskaper. Slutresultatet skrevs remis efter sjutton raska drag.
Caro-Kann och Panov blev det också mellan Bengt Svensson och Atle Grønn, men lika förflackat som i det föregående partiet, lika vasst blev det här. Grønn offrade i ett tidigt skede pjäs på ett teoriliknande, men möjligen inte teoretiskt, sätt då den vita kungen ännu inte flyttat hemifrån. I samma andetag byttes damerna och norrmannen förbrukade mycket tid i sina ansträngningar att klösa den nakna vita kungen, alternativt få tillbaka pjäsen och förstås gärna båda delarna. Bengt släppte pjäsen och kom över i ett slutspel med TTL mot TTS där han ledde med bonde, ehuru i form av en dubbel isolerad f-bonde, där löparen var starkare än springaren och där den norska kungen solodansade mitt på brädet. Kamratenspelaren sökte men fann ingen matt, men det behövdes inte eftersom överläget utökades till tre bönder. Efter 75 drag halades den norska flaggan ned till halv stång.
Thomas Rendle spelade Birds spelöppning mot ledande Nicolai Vesterbæk Pedersen. Han fick en öppen f-linje, men också en efterbliven e-bonde och en instängd svartlöpare. Sedan dansken rockerat långt stod kungarna på motsatta flyglar, men det var trots detta främst mot de halvöppna e- och f-linjerna som spelarna riktade sin uppmärksamhet. Brittens remianbud klingade först för döva öron, men när han följde upp det med ett morrande i form av en bondeframstöt i centrum kom dansken ett drag senare på andra tankar och efter tjugo drag tändes fredspipan.
Christian Kyndel Pedersen spelade Spanskt mot Karl Johan, som för andra gången i turneringen fick plocka fram sitt kära Neo-Archangelsk. Svart fick löpare mot springare, men vit kunde behålla ett vackert bondecentrum samtidigt som en bondeoffensiv på damflygeln lämnade kvar en ensam svart bonde på a-linjen. Hellre än att förspilla tiden med ett trist bevakningsuppdrag slängde sig Kalles båda torn ut på den öppna b-linjen. Kanske hade svart spel tillräckligt, men just som han spelade som mest aktivt gick han i en endragsgaffel som skulle innebära underläge med kvalitet och bonde. Månljust! Karl Johan valde att sträcka vapen omedelbart.
I partiet mellan Manhems båda ungtuppar valde Rauan c3-varianten mot Victors sicilianare. Den förre spelade t.o.m. snabbare än vanligt och vräkte efter dryga tjugo drags spel – och mindre än en kvarts samlad betänketid – in ett kanske övermodigt springaroffer mot två bönder. Vit fick en viss aktivitet, men gradvis kunde Victor konsolidera sin ställning och när Rauan försökte med ett remianbud blev svaret nekande. Spelet förenklades till ett slutspel TS2b mot T4b med till synes goda vinstchanser för svart, men Rauan lyckades ännu en gång slinka ur knipan genom att forcera en fribonde. I förening med hot om att aktivera tornet fick detta Victor att ta en dragupprepning.