Den femte ronden var en sannskyldig fröjd för åskådarna med frenetisk kamp vid samtliga fem bräden. När halvtid har passerats toppar Nicolai Vesterbæk Pedersen på 4 före Christian Kyndel Pedersen på 3½ och Rauan Sagit på 3. Resultat:

Karl Johan Moberg	Rauan Sagit	remis
Christian Kyndel Pedersen	Bengt Svensson	1 – 0
Victor Nithander	Thomas Rendle	1 – 0
Joel Åkesson	Atle Grønn	1 – 0
Nicolai Vesterbæk Pedersen	Philip Landgren	1 – 0

Karl Johan spelade vit mot Rauan i Damindiskt, där den senare snabbt visade aggressiva avsikter mot Kalles kortrockerade kung. Rauan tog en kvalitet, men för den fick Karl Johan en bonde, löparparet och ett magnifikt bondecentrum som överdådig kompensation. Nu var det tävlingens tidsnödsnarkoman nr. 1 som ställdes mot den mest flagrante snabbspelaren och efter 30 drag satt mycket riktigt Karl Johan med hängande kläpp medan Rauan hade över en timme kvar. När spelarna fått hämta mer tid i depån var det Rauan som ledde med bonde, låt vara en dubbel a-bonde, medan Kalle som främsta trumf hade en framskjuten men blockerad fribonde på c6. Han aktiverade ett torn och i en dragupprepningssituation tog man remi efter ett par drag.

”Äntligen är det någon som spelar riktigt mot Sicilianskt”, kommenterade Bengt Svensson sin motståndare Christian Kyndel Pedersens val av det engelska angreppet mot Bengts Najdorf. En vindsnabb dansk h-bonde pilade ned till sjätte raden för att försvaga svarts kungsflygel samtidigt som Bengt stötte i centrum. Kyndel Pedersen klippte till med ett springaroffer som gav två bönder och en husvill svart kung som försökte rädda sig undan till damflygeln, men förföljarna kom efter. Bonde nr. 3 och 4 gick till de sälla jaktmarkerna i den villervalla som uppstod i svarts ställning och efter fyrtio drag hade Bengt fått nog.

Thomas Rendle valde det ovanliga Le7 när Victor spelade Tarraschvarianten mot hans fransos. Rendle stod från början inte så aktivt i den öppna ställningen, men sedan Victor inte hittat någon framåt idé kunde engelsmannen få ut sina löpare till fina rutor på diagonalerna mot vits kung. Svarts aktivitet gav dock inget direkt och Victor kunde komma ned till slutspel TS mot TL, där svart hade majoritet på kungsflygeln samtidigt som han till synes hade blockerat vits motsvarighet på andra sidan. Strax efter fyrtio kontraslog emellertid Victor genom att offra springaren på bonde. Två hyperfarliga fribönder tvingade engelsmannen att ge tillbaka pjäsen och nu var Victor plötsligt i överläge med en stark fribonde på sjunde raden, som han kunde forcera i dam genom att ge tornet för Rendles fribonde. Med Db mot Tb var vinsten en tekniksak för Victor.

I ett Engelskt parti var Joel vit mot Atle Grønn. Efter att Joel trängt fram med sin bonde till c5 kunde Grønn etablera en imponerande pjäskonstellation på centrumfälten som endast uppvägdes av en ettrig vit häst inne på d6. Ställningen såg lovande ut för norrmannen, som gick på offensiven i centrum med bonde som investering. Offret gav dock inte tillräckligt och vid ingången till slutspel TSS mot TLS fick Joel en andra bonde. Även om bönderna stod litet oestetiskt gick det att hålla ihop dem och gradvis kunde Joel konsolidera sin ställning. När först tornen och sedan, vid sextiodragskontrollen, ett springarpar byttes var vinsten en enkel sak.

Philip valde Nimzoindiskt mot Nicolai Vesterbæk Pedersen, som slog tillbaka med damen på c3 och fick löparparet. Spelet antog en långsam karaktär, där Philip ställde upp sig på tre rader och dansken avancerade på damflygeln med en bondepluton. Philip lyckades befria sin damflygel till priset av en försvagad kungsställning. Den starke dansken masserade ställningen efter bästa förmåga, men Philip stretade emot och en ovanlig ställning med alla tunga pjäser kvar men bara kungsflygelns bönder. Vid ingången i sjunde speltimmen hade Vesterbæk Pedersen fortfarande ett litet initiativ och litet bättre bondeställning, vilket tillsammans med bättre tid satte press på Philip. När manhemitens tid började tryta bröt ställningen samman och Vesterbæk Pedersen hade skördat en verklig arbetsseger.

I rond fyra möttes de fyra spelarna med mest poäng i två direkta toppmöten. Det var dessutom ”räddarnas rond”, där flera dåliga, för att inte säga hopplösa, ställningar förvandlades till remi eller vinst. I ledningen ligger fortsatt Nicolai Vesterbæk Pedersen på 3 före 2½-poängarna Bengt Svensson, Atle Grønn, Rauan Sagit och Christian Kyndel Pedersen. Resultat:

Thomas Rendle	Karl Johan Moberg	remis
Philip Landgren	Victor Nithander	0 – 1
Atle Grønn	Nicolai Vesterbæk Pedersen	remis
Rauan Sagit	Christian Kyndel Pedersen	remis
Bengt Svensson	Joel Åkesson	1 – 0

Efter kvasi-Grünfeld för ett par ronder sedan spelade Karl Johan i dag Neo-Archangelsk i Spanskt mot Thomas Rendle. Fint skall det vara! Kalle hälsar även att det som jag kallade Damgambit i gårdagens referat i själva verket var Damindiskt. I enlighet med modern journalistik ser jag dock som min uppgift att förmedla mitt intryck av händelserna, snarare än hur det faktiskt är. Alltnog, spelarna laddade upp för vad som lovade att bli en intressant kamp, men efter att man hade slagit av tolv pjäser i dragen 15-20 var båda helt utmattade och enades om remi. I princip lär det ha varit teori hela vägen. Detta var enda partiet i ronden som varade mindre än fem timmar.

Philip var vit i en kungsindier med låst centrum mot Victor och offrade bonde för ett starkt fält på d5. Det kostade dock tid att utnyttja detta och efter strax över 20 drag hade Philip en kvart kvar på klockan mot Victors en timme och en kvart. Kompensationen för bonden var dock lika oklar som ställningen. Victor erövrade så småningom mer terräng och material och var länge kvalité och bonde över. Som kompensation hade Philip en säker kungsställning och ett vackert löparpar. Löparparet var dock det enda som var vackert och Victor kunde avgöra.

Turneringsledaren Nicolai Vesterbæk Pedersen försvarade sig damindiskt mot en av sina värsta förföljare, Atle Grønn. Norrmannen planterade tidigt en mäktig springare på e5 men pressades sedan långsamt tillbaka och förlorade en bonde. Strax innan tidsnöden tvingades han ta till dambyte och därefter åkte ytterligare en bonde. Även Atle hoppades dock på sitt fina löparpar som var enda(?) kompensationen. Detta löparpar var mer lyckosamt och efter att Nicolai kommit i en andra tidsnöd (innan 60 drag), så lyckades Atle komma undan med en halva. Detta var räddning nummer ett.

Rauan spelade än en gång Lb5+ mot Sicilianskt i mötet med Christian Kyndel Pedersen. Det mynnade ut i en treradersställning, där dansken fick behålla svartfältslöpare mot springare. Ganska snabbt fick svart det aktivare spelet och när löparen byttes mot en av springarna tillfogades Rauan ett större antal svaga bönder. En av dessa föll dock, men Rauan krigade som ett djur för att hålla ställningen vid liv. Runt 60 drag såg det helt kört ut, men lite aktivt spel med tornen gjorde att Rauan återigen förvandlade en förlustställning till remi. Detta var räddning nummer två.

Via en udda variant i Caro-Kann hamnade Bengt Svensson och Joel (svart) i en gammalindisk struktur med låst centrum. Det stod tidigt en svag doft av remi över brädet när man bytt av ett par pjäser och vits terrängfördel balanserades av att svart fått byta sin dåliga svartlöpare. Joel kunde dock dra i gång ett initiativ på damflygeln. Initiativet mynnade ut i en fin merbonde och en helt okey ställning. Bengt lyckades dock få lite motspel och efter ett par olyckliga drag i tidsnöden så hade merbonden hux flux blivit en minusbonde. Joel har hittills i turneringen haft lite oflyt och inte fått ut maximalt i sina partier. Det hela mynnade ut i ett tornslutspel med fyra bönder för Bengt (två på vardera flygel) mot Joels tre bönder (på en flygel). Slutspelet var helt kört för Joel och Bengt tog hela poängen. Detta får betraktas som rondens tredje räddning.

Efter två inledningsronder med flera riktigt långa partier fick vi en rond med ett par snabba remier. De två partier som gick till ett avgörande var klara runt fyratimmarskontrollen. I ensam ledning efter tre ronder befinner sig Nicolai Vesterbæk Pedersen på 2½ poäng före tvåpoängarna Rauan Sagit, Christian Kyndel Pedersen och Atle Grønn. Resultat:

Christian Kyndel Pedersen	Thomas Rendle	remis
Karl Johan Moberg	Philip Landgren	remis
Rauan Sagit	Bengt Svensson	remis
Victor Nithander	Atle Grønn	0 – 1
Nicolai Vesterbæk Pedersen	Joel Åkesson	1 – 0

Logikamraterna Christian Kyndel Pedersen och Thomas Rendle delade poängen så snabbt att det knappt gick att uppfatta med ögat.

Karl Johan prövade återigen Damgambit, denna gång mot Philip, som efter två riktiga kamppartier nog tyckte att ett kortare parti kunde vara skönt. Efter sjutton drag bjöd han remi och Karl Johan tog.

Rauan spelade Lb5+ mot Bengt Svenssons sicilianare. Ganska snart hade ett par pjäser bytts av samtidigt som svart hade fått en dominerande springare på d5. Vits material räckte inte till något farligare initiativ utan Svensson kunde ta över, tränga in på c-linjen med de tunga pjäserna och vinna en bonde. Med två förbundna svarta fribönder på damflygeln såg det mörkt ut för vit, men med hyperaktivt spel med torn och springare lyckades Rauan lamslå fribönderna och etablera mothot. Slutresultat: remi efter fyrtio spelade drag.

Atle Grønn lyckades tidigt som svart i Sicilianskt lägga Victor i brygga genom ett batteri av Dc7 + Sg4 mot vits korta rockadställning. De framfusiga svarta pjäserna var väldiga svåra att få bort, men när Grønn skulle försöka utnyttja situationen uppstod ett taktiskt handgemäng där Victor syntes få goda chanser i norrmannens tidsnöd. Två svenska bönder fick sätta livet till mot en norsk kvalitet, men i samma veva fick Grønn två hyperfarliga fribönder på c2 och d3. Efter dragkontrollen var Victor uträknad.

Nicolai Vesterbæk Pedersen tog för tredje partiet i följd på sig en dubbelbonde, denna gång som vit i Damindiskt mot Joel. För den fick han en livsfarlig halvöppen f-linje. Joel tvangs kompromettera sin kungsställning med g7-g5, och när Vesterbæk Pedersen utan förskoning sprättade upp ställningen med h2-h4 hade den svarta kungen bara två söndriga g-bönder att skyla sig med. Då var det spel mot ett mål och mot slutet av dragserien måste Joel kasta in handduken.

Också den andra ronden bjöd på stenhård kamp på flera bräden. Efter två ronder har alla spelare spräckt nollan och i ledningen ser vi tre 1½-poängare: Nicolai Vesterbæk Pedersen, Christian Kyndel Pedersen och Rauan Sagit. Resultat:

Bengt Svensson	Nicolai V. Pedersen	remis
Thomas Rendle	Rauan Sagit	0 – 1
Atle Grønn	Karl Johan Moberg	1 – 0
Philip Landgren	Christian K. Pedersen	remis
Joel Åkesson	Victor Nithander	remis

Nicolai Vesterbæk Pedersen valde det udda 4.- Ld6 mot Bengt Svenssons Fyrspringarspel. Spelet länkades in i Avbytesvarianten i Spanskt och den topprankade dansken hade inga svårigheter att utjämna. Partiet slöt ganska tidigt med delad poäng. ”Nu är man inne i turneingen. Målet är inte att spela nio remier”, förklarade Bengt efter partiet.

Med Thomas Rendles 3. Lb5 mot Rauans sicilianare antog spelet en sluten karaktär. Svart spelade aggressivt och höll kungen i centrum men till en början utan resultat. Mot slutet av dragserien öppnades emellertid spelet och när engelsmannens tid tröt fick Rauan till ett vinnande kvalitetsoffer, Manhems första fullpoängare i turneringen.

För Atle Grønns del fick partiet mot Karl Johan en dramatisk upptakt. Tävlingsledningen hade rått norrmannen att resa med spårvagn 6, föga medveten om att söndagen innebar 1) övergång till sommartidtabell och 2) spårarbete i Brunnsparken. Med taxis hjälp kom ändå Grønn på plats och kunde i vad Kalle kallade ”kvasi-Grünfeld” gå på tidigt bonderov på b7. Karl Johan fick aldrig riktigt ordning på pjäserna utan förlorade i trettio drag.

Rondens högraffel bjöd paret Philip mot Christian Kyndel Pedersen. I ett Kungsindiskt med låst centrum gav Philip pjäs mot två bönder och fick som kompensation för pjäsen tre förbundna fribönder på damflygeln. De vita bönderna kom till b6 och c6, men samtidigt avancerade Kyndel Pedersen i centrum. Spelet förflackades och det såg länge ut som om Kyndel Pedersen skulle ta sin andra etta. Trots att vits bönder blev blockerade höll dock Philip remi.

Årets upplaga av Spiltan & Pelaro IM startade på lördagen. Nytt för i år är att tävlingen spelas med tio man, som möts alla mot alla. Den första ronden bjöd på stenhård kamp på flera bräden. Resultat:

Karl Johan Moberg                      Joel Åkesson                         ½ – ½

Rauan Sagit                                 Philip Landgren                       ½ – ½

Thomas Rendle                           Bengt Svensson                    ½ – ½

Victor Nithander                          Nicolai V. Pedersen                 0 – 1

Christian K. Pedersen                 Atle Grønn                               1 – 0

Karl Johan förbrukade som vanligt mycket tid i manhemderbyt mot Joel. Det blev en Damgambit där spelarna enades om remi efter sjutton tämligen händelselösa drag.

Thomas Rendle spelade 3.c3 mot Bengt Svenssons sicilianska försvar. Sedan centrum slutits fick han ett visst initiativ på kungsflygeln, men inte tillräckligt mot den solide Bengt. Partiet avvecklades till ett slutspel där spelarna ganska snabbt delade poängen.

Victor fick som vit i mötet med topprankade Nicolai Vesterbæk Pedersen den aktivare ställningen i Berlinerförsvaret i Spanskt. Det blev tidigt slutspel med TTS mot TTL med majoritet på motsatta flyglar. Gradvis kunde dansken blockera vits majoritet på kungsflygeln och själv rycka fram på damflygeln och när Victor släppte d-linjen vändes bladet definitivt. Vesterbæk Pedersen trängde in i ställningen med sina torn och avgjorde.

I ett Ryskt parti släppte Atle Grønn som svart bonde efter femtontalet drag mot junioren Christian Kyndel Pedersen. Norrmannen centraliserade sin dam, men det bar sig inte bättre än att när vit hotade med en avdragare, så hann inte damen undan. Kyndel Pedersen fick en bonde med sig in i slutspelet, med med aktivt spel som kompensation för Grønn som länge såg ut att hålla remi. Partiet gick nästan hela speltiden och efter nära sju timmar dukade till sist Grønn under i ett slutspel Lb mot Tb.

Via Italienskt gick Rauan och Philip in i en sluten ställning av spansk typ. Rauan utvecklade ett initiativ på kungsflygeln till priset av en försvagad damflygel. När Philips kung smet över till damflygeln samtidigt som han vann bonde såg det ut att luta åt svart, men Rauan lyckades utveckla motspel med dam och torn. Efter 74 drag hade det mesta materialet avvecklats och spelarna tog remi. Då var Philips tid nästan slut medan Rauan hade drygt 1½ timme kvar.

På lördag startar Spiltan & Pelaro IM 2005, klubbens internationella mästarturnering som sponsras av Spiltan & Pelaro Fonder AB.

Årets tävling består av tio spelare och IM-normen ligger på 6 poäng, d.v.s. den som når den poängen har gjort ett delresultat (tagit en inteckning) i titeln internationell mästare. Bland våra deltagare har Joel sedan tidigare två sådana inteckningar.

Så här ser startfältet ut:

Namn	Född	Klubb/Land	Nat.	Elo	Titel
Nicolai Vesterbæk Pedersen	770627	DANMARK	2499	2460	m
Bengt Svensson	600707	SK Kamraterna	2457	2390	m
Karl Johan Moberg	690128	SS Manhem	2318	2354	m
Christian Kyndel Pedersen	850525	DANMARK	2366	2396	f
Thomas Rendle	860929	ENGLAND		2396	f
Joel Åkesson	800109	SS Manhem	2379	2345	f
Atle Grønn	710807	NORGE	2359	2397
Victor Nithander	870502	SS Manhem	2321	2232
Philip Landgren	820506	SS Manhem	2323	2227
Rauan Sagit	850123	SS Manhem	2320	2174

Den första ronden startar på lördag den 11 juni kl. 15.00 och speltiden är maximalt sju timmar. Första tidsnöden infaller vid 18.00 och alla är hjärtligt välkomna att heja fram vårt eget unga garde och förstås se på fin schack! De kommande ronderna startar kl. 14.00 om dagarna och sista ronden den 19 juni börjar kl. 10.00.

Välkommen!