Det intressanta toppmötet mellan ledande Jens Ove Fries Nielsen och stormästaren Lars Karlsson fick ett snabbt slut, inte ett brått sådant men väl ett fridfullt. Båda spelarna står därmed på blott en halv tappad poäng och det mot varandra.
| IM Jens Ove Fries Nielsen | remis | GM Lars Karlsson |
| FM Martin Brüdigam | remis | Mikael Arnelind |
| IM Vladimir Poley | 1 – 0 | Jonas Bengtsson |
| Harald Berggren Torell | 0 – 1 | FM Philip Lindgren |
| FM Joel Åkesson | remis | FM Jürgen Brustkern |
Det med spänning och intresse emotsedda finalmötet mellan Jens Ove Fries Nielsen och Lars Karlsson blev något av en antiklimax. Efter holländska öppningsdrag där dansken laddade upp med stöten g2-g4 såg upptakten lovande ut, men det stannade vid en upptakt, ty efter åtta drag enades spelarna om delad poäng.
Joel Åkesson spelade Engelskt mot Jürgen Brustkern, som ställde upp sig med e5-f5 och senare avancerade med f5-f4 för att få stridskontakt med det vita lägret. Joel lyckades mota den svarta bondeoffensiven genom att i rätt läge gå förbi och låsa kungsflygeln och samtidigt placera sin vitlöpare utanför bondekedjan. Ställningen var svårforcerad för båda parter, vilket man också fogade sig i genom att enas om remi.
Mikael Arnelind spelade Franskt mot Martin Brüdigam och följde upp med Winawer. Som Arnelind fortsatte med avslag på d5 antog spelet karaktären av avbytesvarianten. Som ofta blir fallet fungerade den öppna e-linjen som en magnet för de tunga pjäserna, som alla byttes av där. När bara en springare på var sida återstod delade spelarna poängen.
Vladimir Poley spelade Kungsfianchetto mot Jonas Bengtsson. Båda spelarna rockerade kort, men vit ställde kungen på g2 och avancerade med h2-h4-h5 understött av torn på h-linjen. Efter närmare fyrtio drag kunde Poley ta tillfället i akt att slå av en pjäs och följa upp med en bondevinnande damschack mot Jonas´ ganska passiva uppställning. När vits angrepp mot den svarta kungsställningen framifrån kombinerades med att Poley trängde in längs e-linjen med sina torn och angrep kungen från sidan blev det för mycket för Jonas att hantera och han tvingades slänga fram kardan.
Philip Lindgren spelade Jugoslaviskt mot Harald Berggren Torell, som fortsatte med det aggressiva f2-f4+e5. Ställningen stelnade redan efter femton drag då svart passerade med sina centrumbönder och ur vits dynamiska bondemassa uppstod en bondekil, kringränd av svarta försvarsbönder. Svart förde spelet mest på kanterna; svarts a-bonde bröt sig fram i friläge till a4, men blev avskuren och inhämtad av de vita styrkorna. Bättre lycka hade Lindgren på andra sidan, där hans h-bonde lyckades avancera ända till h2 där den blev blockerad av ett rådigt torn som dock blev stående i denna position återstoden av partiet. Med en framskjuten fribonde för svart på h och ett av den uppbundet vitt torn blev förstås den öppna a-linjen en viktig ställningsfaktor och efter dambyte återstod bara ett tornpar av de tunga. Svarts torn lyckades tränga in i vits ställning där det gjorde stor aggressiv nytta i sidled mot vits stridskrafter. Harald kunde skapa en fribonde på b, men utan aktiva pjäser till understöd uppstod inget motspel. I den ömsesidiga tidsnöden och med en möjlig svart mattbild och en möjlig pjäsvinnande bindning att beakta lyckades inte Harald hitta drag, utan hans tid föll i sextionde draget. Vinst för Lindgren.
Ställningen efter fem ronder:
1 : IM Jens Ove Fries Nielsen 4½ p
2: GM Lars Karlsson 3½ (1) p
3: FM Martin Brüdigam 3½ p
4: FM Philip Lindgren, 3 p
5: IM Vladimir Poley 2½ p
6-7: FM Joel Åkesson, FM Jürgen Brustkern 2 p
8: Harald Berggren Torell 1½ p
9: Mikael Arnelind 1 p
10: Jonas Bengtsson ½ (1) p
Partierna från rond 5 hittar du här.
Tabell finner du på Chess Results.