I samband med Elitseriens och Superettans avslutande sammandrag i Täby genomfördes också ett Snabb-SM för damer, sponsrat av Peter Hlawatsch. Tävlingen samlade större delen av svenska damlandslaget och ett flertal starka spelare i övrigt. I deltagarskaran märktes Manhems Louise Segerfelt, som tog en och annan skalp och som i slutresultatet gick in på tionde plats, klart över sin rating. Turneringen vanns av tredjerankade Irina Tetenkina.
Resultat: 10. Louise Segerfelt 4 (av 7; 18 delt.).
Fullständig resultatlista hittar du här.
"Vi är ett folk" lyder ju Världsschackförbundets valspråk och ofta leder schacktävlingar till att vänskapsband knyts i förbrödringens, eller i det här fallet snarare försystringens, tecken. Ett undantag inträffade vid en episod under tävlingens slutskede då två ganska starka spelare, A och B, möttes (Louise helt oinblandad). Man närmade sig slutet, det mesta hade bytts av och ett olikfärgat löparslutspel hade uppstått. Vinstchanserna var i princip obefintiga för båda parter, men eftersom kläpparna hade börjat gå såg B chansen att vinna partiet på tid. Dragen följde i snabb takt och ingenting hände. A bjöd remi men det ville inte B ha. – Du får inte hålla ned klockan, menade B. – Det gör jag inte, svarade A. – Det gör du visst, genmälde B. – Du är ju inte klok, recenserade A och fortsatte med – Jag har bjudit remi. – Det har jag också, svarade B, alltmedan dragen hamrades fram.
Nu var det emellertid så att tävlingen spelades med tilläggstid, så att spelarna fick fem sekunders tillägg för varje spelat drag. Vid det här laget hade spelarna, som från början var i rätt så kraftig tidsnöd, kommit upp i fyra minuters återstående tid. Rätt vad det var satte B bort sin löpare i den upplevda brådskan och A kunde pusta ut och i lugn och ro sätta matt efter några drag.
Så kan det gå.