Manhems schackvecka – IM 6: tre spelare kvar med chans på IM-inteckning

Jakob Vang Glud fortsatte att bevaka sin ledning i den sjätte ronden av IM-turneringen genom att remisera mot värste förföljaren Figura. Samtidigt vann Victor Nithander återigen och ligger blott en poäng bakom den ledande dansken, men med ett parti mer kvar att spela. Det uppskjutna partiet mot Magnus Carlhammar fick anstå ytterligare ett dygn, sedan Magnus slitit i fulla sju timmar i dagens parti.

Ställningen efter sex ronder: Jakob Vang Glud 5, Victor Nithander 4 (1), Atila Gajo Figura 4, Bengt Svensson 3½, Silas Lund 3, Karl Johan Moberg 2½, Magnus Carlhammar 2 (1), Anton Frisk Kockum och  Juri Holvason 2 samt Anders Wengholm 1 poäng.

Man kan notera att de spelare som fortfarande har chans på IM-inteckning är Victor Nithander (behöver 2½ av 4), Atila Gajo Figura (behöver 2½ av 3) och Magnus Carlhammar (behöver 4 av 4).

FM Atila Gajo Figura

remis

IM Jakob Vang Glud

IM Bengt Svensson

1 – 0

Juri Holvason

IM Silas Lund

1 – 0

Anders Wengholm

Anton Frisk Kockum

0 – 1

FM Victor Nithander

IM Karl Johan Moberg

remis

FM Magnus Carlhammar

Jakob Vang Glud spelade Slaviskt  som svart mot Atila Gajo Figura. Bönderna på c och d försvann snabbt och fick sällskap av damerna. Spelarna enades om remi efter 19 drag i en ställning där Vang Glud absolut inte stod sämre.

Bengt Svensson var vit bakom 1. e4 och fick emot sig Juri Holvasons Svesjnikov-Sicilianskt. Svensson slog snabbt av med löparen på f6 och fick efter en mindre vanlig fortsättning en merbonde; kanske gick Holvason fel i varianterna, för han fick aldrig något spel för materialet. Svensson förstärkte sitt spel och fick nöjet att avsluta med ett nätt damoffer för matt.

Silas Lund spelade dambonden och fick emot sig Slaviskt av motståndaren Anders Wengholm. Wengholm slog av på c4 och när Lund angrep svarts bondekedja gick svart förbi och skaffade två fribönder på damflygeln mot majoritet i centrum. Wengholm spelade in ett torn i fiendeställningen; det såg ganska lovande ut, men när Lund förstärkte sin position i centrum  blev tornet avskuret och Lund kunde ta över spelet när de svarta pjäserna splittrades. Vits centrumbönder blev starkare och starkare och när torn stod mot torn med vita fribönder på c5 och d5 gav Wengholm slaget förlorat.

Anton Frisk Kockum spelade vit mot Victor Nithander och än en gång blev det klassiskt Kungsindiskt. En skarp spelanläggning från Kockum ledde till obalanserat spel där Victor hade två lätta molt torn och bonde. En svart uppstickarbonde fick slå sig in i vits kungsställning på g2; den saknade från början understöd bakifrån, men medan vit försökte stärka sin ställning i centrum kunde Victor manövrera sin springare till f4, där den stod ganska ohotad. Kockum undvek risken för kungsangrepp genom att gå till dambyte men, kanske påverkad av ganska kraftig tidsnöd, underskattade nog risken med att ha en fientlig fribonde så nära in på livet. När örgrytespelaren centraliserade sin kung förlorade han kontrollen över förvandlingsfältet vilket Victor utnyttjade genom att offra sitt ena torn och därefter skärma av försvaret av den kritiska rutan g1. När Victor fick dam förbisåg motståndaren ett endrags matthot, men ställningen var mycket svår ändå med två torn mot dam och löpare.

Också Karl Johan Moberg öppnade med dambonden och ställdes mot Magnus Carlhammars universalmedel Gammalindiskt. Centrum låstes och i det efterföljande mittspelet förvärvade Magnus en (blockerad) fribonde på c-linjen. I ett obevakat ögonblick kunde svart skenoffra till sig en merbonde på andra kanten men till priset av sämre placerade pjäser. Karl Johan sökte motspel genom att förvandla majoriteten ab till en fri b-bonde, men vid slutet av dragserien och efter dambyte kvarstod svarts/Magnus´ merbonde och så förblev det efter ytterligare avbyten när kungarna började centraliseras. Vid 60 drag återstod LSbb för svart och SSb för vit och den svarta kungen anslöt till fribonden på c4, som hade väntat tålmodigt på hjälp sedan drag 20. Men med så begränsat material börjar försvararen naturligt tänka på olika avvecklingar till remislutspel och det var precis vad Karl Johan också gjorde: han gav springare för fribonden och kunde tvingande vinna den andra. Kvar på brädet fanns efter 69 drag svarts löpare och springare och vits springare, förutom kungarna förstås. Detta är givetvis ett slutspel som har datoranalyserats och om skrivaren av dessa rader minns rätt lär det gå att vinna vid rätt spel om  vi bortser från 50-dragsregeln. Magnus hade sett ett sådant slutspel vid Politiken Cup helt nyligen, där angriparen lär ha dragit det längsta strået och var föga lysten att ta Karl Johans remianbud, i synnerhet inte med tjugo minuter mot fyra i sjunde speltimmen. I inledningen av slutspelet valde dessutom Karl Johan att försvara sig med kung och springare vitt åtskilda, vilket kunde ha tagit en ände med förskräckelse. Springaren var nära att bli avskuren och fångad, men slank ut och anslöt sig åter till kungens trygga sällskap. Vid det här laget var 90 drag passerade och Magnus´ tid blev allt sämre, eftersom försvararens drag trots allt går snabbare att spela. Efter 104 signerades fredstraktaten; man kan konstatera att även om slutspelet kanske går att vinna, så står det knappast i mänsklig makt att hitta vinstmanövern med fem minuter kvar.

Partierna från dagens spel hittar du här.
Turneringstabellen för IM-turneringen hittar du här.