Spiltan & Pelaro: granithård femterond och dubbelt danskt

Den femte ronden var en sannskyldig fröjd för åskådarna med frenetisk kamp vid samtliga fem bräden. När halvtid har passerats toppar Nicolai Vesterbæk Pedersen på 4 före Christian Kyndel Pedersen på 3½ och Rauan Sagit på 3. Resultat:

Karl Johan Moberg

Rauan Sagit

remis

Christian Kyndel Pedersen

Bengt Svensson

1 – 0

Victor Nithander

Thomas Rendle

1 – 0

Joel Åkesson

Atle Grønn

1 – 0

Nicolai Vesterbæk Pedersen

Philip Landgren

1 – 0

Karl Johan spelade vit mot Rauan i Damindiskt, där den senare snabbt visade aggressiva avsikter mot Kalles kortrockerade kung. Rauan tog en kvalitet, men för den fick Karl Johan en bonde, löparparet och ett magnifikt bondecentrum som överdådig kompensation. Nu var det tävlingens tidsnödsnarkoman nr. 1 som ställdes mot den mest flagrante snabbspelaren och efter 30 drag satt mycket riktigt Karl Johan med hängande kläpp medan Rauan hade över en timme kvar. När spelarna fått hämta mer tid i depån var det Rauan som ledde med bonde, låt vara en dubbel a-bonde, medan Kalle som främsta trumf hade en framskjuten men blockerad fribonde på c6. Han aktiverade ett torn och i en dragupprepningssituation tog man remi efter ett par drag.

”Äntligen är det någon som spelar riktigt mot Sicilianskt”, kommenterade Bengt Svensson sin motståndare Christian Kyndel Pedersens val av det engelska angreppet mot Bengts Najdorf. En vindsnabb dansk h-bonde pilade ned till sjätte raden för att försvaga svarts kungsflygel samtidigt som Bengt stötte i centrum. Kyndel Pedersen klippte till med ett springaroffer som gav två bönder och en husvill svart kung som försökte rädda sig undan till damflygeln, men förföljarna kom efter. Bonde nr. 3 och 4 gick till de sälla jaktmarkerna i den villervalla som uppstod i svarts ställning och efter fyrtio drag hade Bengt fått nog.

Thomas Rendle valde det ovanliga Le7 när Victor spelade Tarraschvarianten mot hans fransos. Rendle stod från början inte så aktivt i den öppna ställningen, men sedan Victor inte hittat någon framåt idé kunde engelsmannen få ut sina löpare till fina rutor på diagonalerna mot vits kung. Svarts aktivitet gav dock inget direkt och Victor kunde komma ned till slutspel TS mot TL, där svart hade majoritet på kungsflygeln samtidigt som han till synes hade blockerat vits motsvarighet på andra sidan. Strax efter fyrtio kontraslog emellertid Victor genom att offra springaren på bonde. Två hyperfarliga fribönder tvingade engelsmannen att ge tillbaka pjäsen och nu var Victor plötsligt i överläge med en stark fribonde på sjunde raden, som han kunde forcera i dam genom att ge tornet för Rendles fribonde. Med Db mot Tb var vinsten en tekniksak för Victor.

I ett Engelskt parti var Joel vit mot Atle Grønn. Efter att Joel trängt fram med sin bonde till c5 kunde Grønn etablera en imponerande pjäskonstellation på centrumfälten som endast uppvägdes av en ettrig vit häst inne på d6. Ställningen såg lovande ut för norrmannen, som gick på offensiven i centrum med bonde som investering. Offret gav dock inte tillräckligt och vid ingången till slutspel TSS mot TLS fick Joel en andra bonde. Även om bönderna stod litet oestetiskt gick det att hålla ihop dem och gradvis kunde Joel konsolidera sin ställning. När först tornen och sedan, vid sextiodragskontrollen, ett springarpar byttes var vinsten en enkel sak.

Philip valde Nimzoindiskt mot Nicolai Vesterbæk Pedersen, som slog tillbaka med damen på c3 och fick löparparet. Spelet antog en långsam karaktär, där Philip ställde upp sig på tre rader och dansken avancerade på damflygeln med en bondepluton. Philip lyckades befria sin damflygel till priset av en försvagad kungsställning. Den starke dansken masserade ställningen efter bästa förmåga, men Philip stretade emot och en ovanlig ställning med alla tunga pjäser kvar men bara kungsflygelns bönder. Vid ingången i sjunde speltimmen hade Vesterbæk Pedersen fortfarande ett litet initiativ och litet bättre bondeställning, vilket tillsammans med bättre tid satte press på Philip. När manhemitens tid började tryta bröt ställningen samman och Vesterbæk Pedersen hade skördat en verklig arbetsseger.