I rond fyra möttes de fyra spelarna med mest poäng i två direkta toppmöten. Det var dessutom ”räddarnas rond”, där flera dåliga, för att inte säga hopplösa, ställningar förvandlades till remi eller vinst. I ledningen ligger fortsatt Nicolai Vesterbæk Pedersen på 3 före 2½-poängarna Bengt Svensson, Atle Grønn, Rauan Sagit och Christian Kyndel Pedersen. Resultat:
|
Thomas Rendle |
Karl Johan Moberg |
remis |
|
Philip Landgren |
Victor Nithander |
0 – 1 |
|
Atle Grønn |
Nicolai Vesterbæk Pedersen |
remis |
|
Rauan Sagit |
Christian Kyndel Pedersen |
remis |
|
Bengt Svensson |
Joel Åkesson |
1 – 0 |
Efter kvasi-Grünfeld för ett par ronder sedan spelade Karl Johan i dag Neo-Archangelsk i Spanskt mot Thomas Rendle. Fint skall det vara! Kalle hälsar även att det som jag kallade Damgambit i gårdagens referat i själva verket var Damindiskt. I enlighet med modern journalistik ser jag dock som min uppgift att förmedla mitt intryck av händelserna, snarare än hur det faktiskt är. Alltnog, spelarna laddade upp för vad som lovade att bli en intressant kamp, men efter att man hade slagit av tolv pjäser i dragen 15-20 var båda helt utmattade och enades om remi. I princip lär det ha varit teori hela vägen. Detta var enda partiet i ronden som varade mindre än fem timmar.
Philip var vit i en kungsindier med låst centrum mot Victor och offrade bonde för ett starkt fält på d5. Det kostade dock tid att utnyttja detta och efter strax över 20 drag hade Philip en kvart kvar på klockan mot Victors en timme och en kvart. Kompensationen för bonden var dock lika oklar som ställningen. Victor erövrade så småningom mer terräng och material och var länge kvalité och bonde över. Som kompensation hade Philip en säker kungsställning och ett vackert löparpar. Löparparet var dock det enda som var vackert och Victor kunde avgöra.
Turneringsledaren Nicolai Vesterbæk Pedersen försvarade sig damindiskt mot en av sina värsta förföljare, Atle Grønn. Norrmannen planterade tidigt en mäktig springare på e5 men pressades sedan långsamt tillbaka och förlorade en bonde. Strax innan tidsnöden tvingades han ta till dambyte och därefter åkte ytterligare en bonde. Även Atle hoppades dock på sitt fina löparpar som var enda(?) kompensationen. Detta löparpar var mer lyckosamt och efter att Nicolai kommit i en andra tidsnöd (innan 60 drag), så lyckades Atle komma undan med en halva. Detta var räddning nummer ett.
Rauan spelade än en gång Lb5+ mot Sicilianskt i mötet med Christian Kyndel Pedersen. Det mynnade ut i en treradersställning, där dansken fick behålla svartfältslöpare mot springare. Ganska snabbt fick svart det aktivare spelet och när löparen byttes mot en av springarna tillfogades Rauan ett större antal svaga bönder. En av dessa föll dock, men Rauan krigade som ett djur för att hålla ställningen vid liv. Runt 60 drag såg det helt kört ut, men lite aktivt spel med tornen gjorde att Rauan återigen förvandlade en förlustställning till remi. Detta var räddning nummer två.
Via en udda variant i Caro-Kann hamnade Bengt Svensson och Joel (svart) i en gammalindisk struktur med låst centrum. Det stod tidigt en svag doft av remi över brädet när man bytt av ett par pjäser och vits terrängfördel balanserades av att svart fått byta sin dåliga svartlöpare. Joel kunde dock dra i gång ett initiativ på damflygeln. Initiativet mynnade ut i en fin merbonde och en helt okey ställning. Bengt lyckades dock få lite motspel och efter ett par olyckliga drag i tidsnöden så hade merbonden hux flux blivit en minusbonde. Joel har hittills i turneringen haft lite oflyt och inte fått ut maximalt i sina partier. Det hela mynnade ut i ett tornslutspel med fyra bönder för Bengt (två på vardera flygel) mot Joels tre bönder (på en flygel). Slutspelet var helt kört för Joel och Bengt tog hela poängen. Detta får betraktas som rondens tredje räddning.